Igår var min älskade son hos tandläkaren för första gången... Men de märktes inte, han var så duktig och gjorde verkligen sina föräldrar stolta... Tror både jag o Micke blev chockade över att det gick så otroligt bra.. Nog för att jag var så stolt o glad är de nått som stör mig men som jag inte kan sätta fingret på... Jag var helt ensam hemma i två timmar o satt o tänkte eller sprang runt o plockade o tänkte på annat samtidigt.. När Jimmi o Jonathan kom hem så var jag fortfarande glad, sen bara brast de av ingen anledning alls egentligen.. Nästan hela eftermiddan/kvällen rann tårarna i omgångar så fort jag slutat kom de åter tillbaka, t.om när vi lagt oss..

Idag kändes de inte som en bra dag heller! kände gråten satt i halsen all the time, men  nu kom min son o visade va han gjort nyss:D han kom bärande pottan o sa mamma jag e färdig... Gjorde nummer 2 som vi väntat på... Jätte glad e jag nu... Så nu ska han berömmas me glass... BYE BYE

De var visst ett tag sen jag skrev här!! ähh sånt som händer när man har annat o göra..
Sååå.... Va har hänt den senaste tiden då?? Mitt gravid minne e visst inte så bra:S
Idag ska jag iaf till MVC o tillbringa 2-3 timmar där för att göra glukosbelastning (va de nu ska vara bra för) så jag var tvungen att fixa barnvakt till Jonathan då min älskade sambo nu fått jobb (ÄNTLIGEN) så min gulliga bror o hans sambo tog me Jonathan så han skulle få sova hos dom:P Själv åker jag dit efter mitt härliga besök på MVC...
Hmm tittar nu på klockan som visar 05:43 o undrar varför jag inte vilar dom sista 2 timmarna då jag verkligen måste gå upp... Jo jag blev fast här ju:P
Nu e de bara 10 veckor kvar tills våran nästa ängel ska komma ut, jag längtar som bara den så att framkomligheten blir smidigare o att jag kan komma upp ur badkaret o ifrån golvet utan att be om hjälp, dels ta på mig strumporna själv de känns lite dumt att be om hjälp för en sån simpel sak!! Men men sånt e livet:P nu tänkte jag ta en varm dusch ist för att vila så man kan känna sig lite fräschare:P
Önskar alla mina läsare en underbar dag!!!<3<3

Jag e så otroligt glad över att jag har den familj jag har...! Vad skulle vi göra utan våra nära o kära?? Dom finns ju alltid där o vill alltid ens bästa, vilket vi som e unga har svårt att fatta...!! Men jaa man lär sig de på nytt hela tiden... O tänker man tillbaka på tidigare år så märker man själv att jaa dom ville ju bara att jag skulle må bra.. O jag e en sån där person som anser att har man flyttat te eget ska man kunna klara sig själv, men då tillfällerna kommer att man inte kan då?? Jag e inte gärna sån som ber om hjälp men denna gång tänkte jag endast på min lilla pojke o även för mig fanns de otroliga änglar!! Jag älskar er otroligt mycket ska ni veta o de är inte bara för att ni fanns där nu! Utan för att ni alltid funnits när man behövt er eller inte<3<3<3

Nu är vi hemma hos mamma igen.. jinathan ville komma till mig på en gång när han såg mig, men dom höll på att glömma jonathans snuttefilt o bilen vilket jonathan kom på innan han fick syn på mig... Så Elin fick gå tillbaka o hämta den plus hans vantar... Men som jag visste o kände på mig så skulle man inte få gott bemötande av varken Micke eller Elin så jag var glad o tacksam lver att min älskade mor och mamma var med... Så nu sover lillskrutten så sött... O idag fyller min älskling 27 år stort grattis till dig hjärtat mitt... Snart kommer du också hit så jag får hålla om dig o visa hur glad jag e just nu... inget ska få mig att må dåligt idag... Då jag har jonathan, jimmi, mamma, pappa o mina bröder här!!nu ska jag lägga mig onsova... god natt på er därute!! Puss o kram

Jag vet inte vad jag ska tänka eller känna... kasst mår jag i alla fall! Men de blir väl bättre tillslut! Nu e vi uaf på väg för att hämta jonathan som tidigare idag ville komma hem... o i måndags när han skulle åka till sin pappa sa han ett flertal gånger att han inte ville åka till pappa "jonathan stanna mamma" sa han, mem jag vet att micke så gärna vill ha sin son också.. men de känns alltid lika tungt att lämna bort honom när han säger att han inte vill... jag har pratat me soc osv o dom sa att jag skulle lyssna på jonathan för att de är hos mig han känner sig trygg... så nu får han komma hem te oss... men jag känner mig jätte elak mot micke men vi kan inte bara tänka på oss själva utan på hur jonathan mår... o nu när han visat tecken på att han inte mår bra så måste vi ta hänsyn till de... skriver nytt inlägg senare! Puss o hej!

Ja hörrni snart e julen här o knackar på dörren.. Här e stämningen nästan på topp... De ända som saknas nu e klapparna till mina älsklingar... På torsdag blir de att åka te mina föräldrar,  men min lille son lämnas först till sin älskade pappa så dom kan få fira första julen tillsammans... sen åker vi tillbaka te södertälje den 26e o firar me resten av min famillia on då e jonathan hemma hos mig<3<3
Inte nog me att julen snart e här så e de ju också snart ett nytt år o en månad närmre förlossningen... men först ska vi få veta va de blir för kön vilket vi får veta den 10 januari, dagen efter min sons 3 årsdag... Längtar så efter att få se den lille komma ut, o jag vet att Jonathan kommer bli en mycket bra storebror...

Jonathan är äntligen hemma efter att ha varit hos mormor o morfar en vecka.. jag tror han behövde få umgås me dom lite... Jag o min älskade Jimmi var o hämtade honom igår o de var jätte trevligt.. Alla verkar nu komma bra överrens.. Mamma, pappa o Jimmi var inte världens bästa vänner precis o Jimmi var först inte välkommen dit men mina föräldrar kom till insikt lika så Jimmi, o på så sätt blev de också mycket trevligare..
De var en tyngd som föll från mitt hjärta å de känns lite bättre me tanke på allt som hänt under denna graviditet...


Nu till de andra som besvärar mig lite.. De är så här att min sambo har "2"söner sen innan.. En på 4 o den andra på snart 2 år.. problemet som är, är att Jimmi inte vet egentligen om den yngste (Billy) e hans biologiska.. Billys mamma Anna då?? kanske ni undrar?? Anna visste inte heller vem som var fadern till barnet eftersom hon var otrogrn me ett ex under förhållandet.. Jag vet allt detta pga att jag fått läsa allt Anna har skrivit under graviditeten osv.. Jag såg ett flertal ggr där de stod "jag hoppas så att barnet verkligen e ditt".. Jag tog då upp detta me Jimmi o frågade om dom inte gjorde faderskapstestet eller om han bara skrev på... O åter till vf man undrar... Billy o Jimmi är inte ett dugg lika nånstans jag som har väldigt lätt att se sånt o jag träffar dom bägge rätt ofta osv jag kan verkligen inte se nån likhet alls... Så hur ska man göra?? Jimmi vill veta men ändå inte... Men jag behöver få veta för jag klarar inte av att se detta överdrivna spel från Jimmis håll... Alltså sist vi var hos dom så satt Jimmi me Billy i knät o bara stirrade på mig o pussade o gullade me Billy så jävla överdrivet mycket.. Jag klarade inte av att se på så som tur va så bor min bror o hans tjej precis i närheten så jag gick dit istället... Snälla om nån har nått tips till mig så e jag väldigt tacksam att ta emot.... Puss o kram

Har han tröttnat på mig eller vad är felet?? han tittar inte på mig som förr,
Han blir deprimerad o får ångest varje vinter vilket jag aldrig kommer förstå mig på:S Jag älskar honom överallt annat o jag vill inget annat än att fortsätta leva me honom, Men varför e han så konstig?? vi har inte haft sex på flera dar o nu e de en tid då jag vill ha mkt sex... Även en beröring skulle vara te mycke hjälp... Men men de är väl bara att vänta o se... Han frågar mig va de är jag tänker på men jag vet inte vad jag ska svara... Jag vill ju berätta men samtidigt känner jag mig larvig...

Jag kan me stolthet berätta att min son själv valde att åka till sin mormor i södertälje igår. Snälla morbror kom o hämtade honom här så nu ska han vara hos mormor till på måndag... De är så roligt att han säger va han vill o man inte väljer de åt honom... De kanske låter konstigt i era öron men jag har verkligen längtat... O jag förstår att han vill vara me sin mormor o att han saknar henne osv. Jag bara tog min son o stack hit utan att han fick säga hejdå o mormor fanns ju alltid där innan...

Jag blev lite ledsen på jonathans pappa igår... Se så här, när Jonathan föddes skulle hans far åka hem till Österstad utanför Motala för att packa lo flytta upp våra saker te Haninge i Stockholm där min mamma o familj bodde, men istället för att göra de hade han bestämmt träff me en tjej han haft kontakt me i då 6 år men jag fick inte veta nått förrens på söndagen då han egentligen skulle komma tillbaka... Min ena bror visste om de hela tiden, vi var ju fortfarande ett par men han svek både mig o sin son... Efteråt när allt hade lugnat ner sig kände jag att Jonathan o Micke skulle behöva ses o jag ringde flera gånger men varje gång hade han inte tid eller pengar.. O de berodde på att han gav sin nya flickvän all tid istället för att ge sin ända son den tiden men alla gör konstiga val här i livet... jag o min familj flyttade te Södertälje o då tänkte jag att nu är Jonathan ändå snart 1 år o är inte lika krävande o ringde Micke åter igen o sa att han kunde komma upp o se på sin son men samma förklaring återigen... Tiden gick o Jonathan fyllde 2 år... Nån vecka efter skulle vi åka ner till Busfabriken i Linköping me barnen o då ringde jag till Micke o sa att vi skulle dit o att de skulle vara roligt om han också kunde vara där... Å äntligen träffades dom men de var bara för en stund.. 7 månader gick o vi flyttade till Mjölby.. Under tiden vi var på väg hit messade jag till Micke o sa att nu ska vi bo i östergötland så nu finns de inget hinder för dig att du inte kan träffa din son... Redan två dagar senare satt vi hemma hos Mickes mamma åhh de var så roligt att få träffa henne igen... Men de jag skulle komma fram till var hur mycket kärlek gav Micke sin son på 2 år?? de är inte förrens nu dom har fin relation tack vare mig! hade inte jag flyttat hit hade Micke aldrig tagit sig tid till Jonathan... Vi har nu delad vårdnad sen några månader tillbaka... Åh jag tycker de är jätte kul att han vill vara hos sin pappa, men hans pappa kan inte bara ta Jonathan ifrån mig som har gett honom all min kärlek o sett till hans bästa under dessa två år som Micke inte ens funnits till hands... Å som sagt blev jag ledsen igår för att Micke trodde att han skulle kunna bestämma vilken dag han skulle hämta Jonathan utan att prata me mig först... han kan ju inte bara bestämma över huvet på mig... Jonathan bor hos mig o kommer fortsätta göra tills han bestämmer själv... Han kanske inte vill bo hos nån av oss sen när han väl växer upp jag tror att de blir Mormor om jag får gissa... Men jag gör allt för min son o kommer alltid att göra... Säger någon nått annat kan dom ta sig i röven...


Ne om man skulle lyfta på röven o göra något... Ska te Arbetsförmedlingen snart o se va dom har för sig eller nått... Höres!!